Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk statsman

Källor

Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
På Kristi himmelsfärdsdag gjorde Edelfelt en intressant promenad med Adolf von Becker; de strövade genom den äldsta delen av Paris och såg det hus där Jean-Paul Marat blev mördad, kaféet där Jean-Jaques Rousseau och Voltaire brukade samlas och åt middag på det studentvärdshus i Quartier Latin där Léon Gambetta ätit och bott under sin studietid.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17 juni 1874
Man lever intressanta tider i Paris: Léon Gambettas tal i Nationalförsamlingen, hur han överfölls av bonapartister vid bangården St. Lasare; förbudet att se de deporterade fara till Versailles; bonapartisten Paul Grenier de Cassagnac utmanad av en republikan.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Fröken Suzanne känner personligen vänsterns deputerade från Bar le Duc; hon har talat med Léon Gambetta och Jules Favre.
1sta Maj 77. 1 maj 1877
Det var fullt med konstnärer och bemärkta män på alla restauranger i Champs Elysees, Patrice de Mac Mahon, Léon Gambetta, celebriteter och de vackraste aktriserna.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Det var en stor politisk händelse då Patrice de Mac Mahon, under inflytande av sin fru och prästerna, föregående dag tvingade ministrarna Jules Simon och Louis Martel att avgå; som ersättare talas det om Oscar Bardi de Fourtou (en av Albert de Broglies vänner); den som uppträtt gentilast [värdigast] är Léon Gambetta, som acclamerats [bejublats] av folket på boulevarden de två senaste dagarna; de klerikala är galna nu; Alexandra Edelfelt har kanske läst om biskopen av Nevers som vill dra Frankrike i krig med Italien för att rädda påven; i allmänhet har pressen varit sansad; le Radical hade en lustig artikel; Henri Rocheforts "Lanterne", som på nytt utkommer, var lugn.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Som Alexandra Edelfelt sett i tidningarna har senaten i enlighet med Patrice Mac Mahon röstat för att upplösa deputeradekammaren; man hoppas att höstens val sänder flera republikaner till Versailles; för närvarande är ändå Mac Mahon och hans klerikalt-monarkiska kabinett ensamma herrar på täppan, detta medan Tyskland är hotande och krig rasar i Europa; en del tror Mac Mahon siktar på att genom en statskupp bli president på livstid; säkert är att han är bulvan och landet styrs av ärkebiskop Félix Dupanloup, Albert de Broglie och Madame Élisabeth Mac Mahon; Edelfelt tyckte att Victor Hugos tal i senaten var utmärkt bra, även om Hogbergsgubben sitter i honom; Hugo omfamnades av Jules Simon då han steg ner från tribunen; Léon Gambetta "är en karl och talar som en karl"; högermännen uppträder simpelt, Eugène Rouher har sagt att Paul de Cassagnac är en skam för partiet; av monarkisterna är legitimisterna de mest aktningsvärda, även om de lever 500 år efter sin tid.
Paris d. 22 nov – 77 22 november 1877
Carl Mannerheim har varit i deputeradekammaren i Versailles med Sanceau; Sanceau hade påstått sig vara en ypperlig guide, i och med att han är frimurare och flera av de politiska storheterna således är hans "amis intimes" [nära vänner]; Sanceau hade felaktigt pekat ut Léon Gambetta och Patrice de Mac Mahon; Mannerheim hade tappat tålamodet då Sanceau berättade att herren på presidentstolen hette Jules Grévy; Mannerheim tycker att Sanceau skulle ha varit en ypperlig guide för herr Kämp som varit i Paris; Mannerheim gav fransmännen i allmänhet en känga för att de förutsatte att utlänningar är lika okunniga som de själva; häromdagen hade en herre sagt åt Mannerheim: "Vous connaissez Hernani – c'est une pièce de Victor Hugo – et c'est très-bien écrit!" [Känner ni till Hernani – det är en pjäs av Victor Hugo – och den är mycket bra skriven!]
Paris d. 1 februari 1879. 1 februari 1879
Inom politiken har det skett en förändring; Patrice de Mac Mahon har avgått och Jules Grévy är president; övergången gick fredligt och lugnt till; många visste om saken först följande dag då det stod att läsas i alla gathörn; Léon Gambetta har betett sig schangtilt [stiligt] i att redan en längre tid peka ut Grévy som partiets kandidat; Grévy är en fullkomligt hederlig karl, utan fläck på sitt rykte; marskalk Mac Mahons värdiga agerande har ökat allas aktning för honom; alla tidningar säger att marskalken "s'est conduit en gentilhomme" [uppfört sig som en gentleman].
d. 9 juni 9 juli 1879
Efter middagen läste Ferdinand Staaff många av sina verser, både franska och svenska; Sibbern gav inte intrycket av något geni; det hör till god ton att vara reaktionär, svenskarna är det av födsel och ohejdad vana; vore svenskarna katoliker, vore de världens mest reaktionära folk; Edelfelt skrattade med då de gick åt Léon Gambetta och republiken, vad tjänar det till att bråka.
Paris d. 18 Januari 1880 18 januari 1880
Alfred Koechlin var i natt på kostymbal hos den moderna Madame Recamier eller Tallien, Madame Edmond Adam (kallar sig som författarinna Juliette Lambert, och har stått i nära förhållande till Léon Gambetta); Madame Adam ärvde efter sin man, en minister under julimonarkin, mycket pengar och har den förnämsta politiska salongen i Paris; Koechlin är en stamgäst; han var klädd i en indisk kostym som han själv hämtat från Indien; alla var kostymerade utom ministrarna.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Edelfelt hade rest med Alfred Nobel och Adolf Erik Nordenskiöld till en Monsieur Hecht i Magny, en rik elsassare och god vän till Léon Gambetta; Hecht hade sett Alfred Koechlins porträtt och gav Edelfelt komplimanger; Hecht har ypperliga samlingar.
Léon Gambetta bad Adolf Erik Nordenskiöld betrakta sig som en gammal studentkamrat och vän.
d. 17 nov 1880 17 november 1880
Under talet om Mischa Wolkoff har Edelfelt ofta varit olycklig över att han inte är elegant eller en homme du monde [världsman]; häromaftonen såg han på cerclen [klubben] hundratals prinsar, markiser och grevar, den ena mer dum och "ramolli" [förslöad] än den andra, och han kände att "le monde" ändå inte var hans sak; kvällen innan hade han varit hos Frisé; alla dessa unga artister är fattiga men har mera verklig esprit [anda], förnuft och själ; människor som sysselsätter sig med intelligent arbete får ett annat djup; de konservativa kan aldrig förlåta Léon Gambetta, Jules Ferry och Challemel de Cour att de för 15 år sedan åt på kredit hos la mère François i quartier latin; ofta då Edelfelt tänker på en möjlig framtid hos Manzeys har det petersburgska snobberiet kommit över honom som maran [en mardröm]; allt detta är inte livet och ännu mindre evigheten.
Fredag 11 maj 1882 11 maj 1882
I lördag är jag åter inviterad på stor soirée hos Charpantier, Zolas och Daudets förläggare; Gambetta m.fl. brukar vara der.
Paris d. 15 maj 1882 15 maj 1882
I lördags var jag på en helt annan soirée – icke dansant – hos Charpentier – Daudets och Zolas förläggare. – Bl.a. voro der Gambetta, Daudet, Zola, de Goncourt, Puvis de Chavannes, Stevens Sargent, Cazin, Antonin Proust.
Antonin Proust, Gambettas minister för de sköna Konsterna – sade att det varit frågan om Sargent och mig under middagen, och att han var särdeles lycklig att göra min bekantskap. Rådde mig för resten att sälja min tafla till Staten – han skulle nog bestyra om att den kom till Luxembourg – Vous avez l’avenir devant vous et vous gagnerez autant d’argent que vous voulez – ne regardez donc pas à quelques milliers de francs de plus ou de moins.
Någon skulle just presentera mig för Gambetta, då denne gick sin väg. Det blir till en annan gång Han ser tjock och trött ut, isynnerhet då han icke talar
Julafton kl. 4 e.m. 24 december 1882
I alla fall märker man nog att man har att göra med en stor intelligens. Småaktig är han i sitt hat till kung Oskar, och försummar ej ett tillfälle att förlöjliga honom. "Den skandinaviske Kejser" som han kallar honom. – Gambetta är hans idol – dock anser han honom ej tillräckligt demokrat.
Paris torsdag d. 4 Jan. 1883. 4 januari 1883
På nyårsmorgonen väcktes jag af Kaufmann som blek kommer in till mig och förkunnar att Gambetta dött nyårsnatten kl. 12 – Han var uppslukad af detta och det grep mig äfven mera än jag kunnat tro – man liksom kände i luften att Frankrike förlorat sin största man.
Intrycket på Paris är ofantligt, och ännu talar man endast om honom. Han skall begrafvas som en kung om lördag Sedan Thiers' har man ej stält till så mycken pomp och ståt för någon likbigängelse.
Tidningarne tala endast om honom – Kaufmann har arbetat som en träl med korrespondenser, telegram o.d.
Det var något af Mirabeau i honom. Döden kom olämpligt, ty han hade ännu ej spelt ut sin rol. Det ser man bäst nu, då också hans fiender medgifva att landet gjort en stor förlust. Hvad som gör ett godt intryck är att man nu fått veta att han ej var miljonär, såsom man trott och således ej riktat sig på landets bekostnad. – Det var en student-själ allt igenom. Tänkte föga på morgondagen, njöt af lifvet, höll af sina vänner, skräflade, deklamerade, men kunde, om det behöfdes offra allt för en idé. Jag tror han var bättre än man på sista tiden trodde honom vara.
Han har också blifvit invald i komitén för begrafningen och skulle vilja ställa till en katafalk så hög som halfva Palais Bourbon – allt betäckt med svart sammet och stjernor o.d; och har också gjort teckningar dertill. När Bisson (kammarens president) ej går in på de orimliga depenserna, kallar Bastien honom snålvarg, afundsjuk, småsint o.s.v.
Han har nu fjeskat oändligt omkring Gambettas lik – gjort teckninger deraf, hjelpt till att sätta honom i kista o.s.v. och dock vet jag att han alls ej var så lierad med honom eller med hela hans clique. Men resultatet är vunnit. Det finnes ej en enda af Paris hundrade tidningar som ej hvar dag har något att berätta om Bastien Lepage.
Söndag 7. Jan 83. 7 januari 1883
Några ord. Gambettas begrafning i går öfverväldigande.
Här medföljer en artikel af Wolff i Figaro om Gambetta. Det är ett vackert vittnesbörd i en tidning som hatar Republiken och alltid gått åt G. så mycket som möjligt.
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Hvad bryr jag mig om hans förhållande till kung Oskar? Dessutom är det ej Norges politiska ställning, som utgör samtalsämnet. Nu, för ögonblicket är det Gambetta, som utgör föremålet för hans lyriska utgjutelser. Hvad han säger allting bra, naturligt, lifligt, poetiskt. Det är dock en konstnär. Hvad gör det mig att han är en norsk norrmand – vore han kines så vore det mig detsamma – det är geni på karlen.
Hvad Gambettas begrafning var storartad. Man må säga hvad som helst som honom, så var der en viss flägt i karlen, också något ungt, modig, kraftigt. Att ej just detta ungdomen i sinnet, det herrligaste uttrycket af lif – och derigenom det mest ofverveldigande som finnes. – Jag tänkte så ofta på Mamma när jag stod der och såg den milslånga cortégen. Först dessa folkmassor, som vi båda imponeras af så kraftigt, så denna allmänna entusiasm, de tusen flaggorna, omhängda med flor, och så Marseillaisen spelad i långsam takt såsom sorgmarsch omvexlande med Beethovens! Då de tusendetals elsassarne med sina baner tågade förbi Strassburgs staty helt draperad i svart med en jättestor sidentricolor som skymtade fram under sorgfloret, då alla hufvuden blottades, alla fanor sänktes och alla gevär skyldrades, då kröp det kalla kårar genom ryggbastet på den mest förhärdade. Och likvagnen (efter teckning af Bastien) med dess otaliga kransar de fyra silfver rökkaren i hornen och likkistan öfverst insvept i den trefärgade fanan med palmer på! Och denna tysta, andäktiga menniskomassa som gick till många hundratusenden! Om man ej är af stock och af sten så blir man litet upphängd och nersläppt efter en sådan syn.
Björnson talte om att han stod bredvid en socialist, som stod der "den förste Time, og log, saa stod han en tie til, og vær taus, og vid den tredje Timen gav han sig og han græd." Mamma skulle höra huru bra han säger något sådant der
Odaterat 19 januari 1883
Här ha vi haft en tragikomisk historia med prins Jérôme, Plon-Plon. De åsnorna till ministrar, som ha gjort så mycket bråk af detta. Det är som om de varit betalta af Plon-Plon för att göra reklam för honom. Nog märks det att Gambetta är borta – Han skulle ha hindrat republikanerna att göra dessa kolossala dumheter.
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
Vår utställning lemnar, i ekonomiskt hänseende ett högst uselt deficit. Våra 1000 francs per man stryka med, ehuru vi tänkt att vi i allra värsta fall skulle blifva af med endast 500. Oförutsedda omständigheter, som Gambettas död och den allmänna oro som det politiska tillståndet ingifver, göra att folk ha hufvudet fulla med andra tankar. Tidpunkten var också illa vald Vi skulle ha öppnat expositionen först på nyåret ty nu ha jul och nyår klippt af den i två delar.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Han har varit vinhandlare en gros, och mamma må tro att der dracks fina viner. Ett château Yquem som verkligen var, som han sade ”un rayon de soleil en bouteille” Hela middagssällskapet bestod af förfranskade danskar – Hansen, bl.a. den berömde och beryktade politikerns Decazes högra hand, Gambettas vän, utgifvare af le Courrier diplomatique. Det är en intressant man – Han har haft mycket att göra med den senaste europeiska politiken – Gick när han ville upp till Napoleon III, och blef engång utkörd af Bismarck, säger ryktet, då han kom och fordrade Nordslesvig tillbaka. Han omtalas för resten i en roman "Spelet om kronor och spiror" af Samarow, som Mamma nog kommer ihog. – Hans dotter är född här och en sannskyldig parisiska.
Paris d. 18 januari 87 18 januari 1887
Edelfelt har äntligen sett Boulanger, som är populär i Paris, trots elakheten mot hertigen av Aumale; Boulanger är mer populär än Gambetta.
Paris d. 27 mars 1887. 27 mars 1887
Herr Grosjean var prefekt under kejsartiden, sedan deputerad, Bordeaux och Versailles; han var Gambettas vän, en av stödpelarna i La Ligue des patriotes [patrioternas förbund, en nationalistisk, revanschistiskt politisk rörelse i 1880-talets Frankrike]; Grosjean är klok med anstrykning av provinsiellt "prud'hommerie" och patriotisk optimism, vilket gör gott i det parisiska tvivlet.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Vallery-Radot är 33 år; han är Legouvés neveu [nevö, systerson eller brorsson], Soubes "petit neveu" [brors eller systers barnbarn]; han har varit sekreterare hos Freycinet; han är lierad med Gambetta, Jules Simon, hela franska akademien, kammaren.
Paris 30 juni 88 30 juni 1888
Vallery-Radot skriver en roman, som är en studie à la Oblomoff; romanen ska bygga på verkligheten: Vallery-Radot har varit Freycintes sekreterare och känt Gambetta.