Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

professor i neurologi

Petersburg 19 januari 84 19 januari 1884
Osäker koppling Har jag talt om att jag var på middag hos Runebergs och att vi alla följde Ingeniör Bergroth och den sanna qvinnan fröken Lupander till bangården. De ha nu kuskat på allt sedan tisdag afton, då middagen var, och komma först i morgon till Vladikavkas. Fröken L. moltiger, men hennes kavaljerer Jarl, Neiglick m.fl. påstå att hon hon är verldens intelligentaste qvinna – kanske hon pratar så mycket mer med dessa sina tillbedjare.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
Middag med Jarl Hagelstam föregående dag.
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Nyländsk årsfest samma kväll med Pipping, Jarl Hagelstam och andra "medicinare".
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Studenterna Hagelstam och Pipping borde fira årsfesten på landsbygden i Saint-Cloud, Ville-d'Avray eller Montmorency; naturen är vacker nu; "det doftar, det sjunger, det glänser".
Paris d. 4 maj 1885 4 maj 1885
Engelska misser har varit på visit i ateljén föregående dag; Jarl Hagelstam med lärare i franska, Mademoiselle Durand, har också varit på visit.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
Efter konserten åt Edelfelt middag med Pipping, Jarl Hagelstam, svenska sångerskor; de muciserade till klockan elva på kvällen; till och med Pipping var musikalisk den kvällen.
d. 16 maj kl. ½ 5 e.m. 16 maj 1885
Middag för Adele Ehrnrooth, Rose-Marie och Jarl Hagelstam i förrgår; Edelfelt har bjudit på en bättre restaurang, men vet inte om gästerna uppfattade skillnaden.
Paris d 22 mai 85. 22 maj 1885
Har träffat Jarl Hagelstam oftare, i samband med att ha varit i Quartier Latin hos Pasteur.
Jarl Hagelstam är aldrig tråkig, han är "intresserad och lifvad" och "har ett godt hufvud".
Edelfelt väntar på Ville Vallgren och Jarl Hagelstam för att gå ut på promenad.
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31 maj 1885
Har fört de finländska konstnärernas och studenternas krans till Victor Hugos bostad tillsammans med Jarl Hagelstam, efter att ha skrivit till Hugos släkting Léon Glaize, som Edelfelt känner; kransen är en meter i diameter med svarta penséer och vita nejlikor; Madame Lockroy var inte inne, men lät tacka genom en annan dam.
Jarl Hagelstam och Edelfelt fördes till "dödsrummet"; vid Hugos lit de parade tänkte Edelfelt på Napoleon, 1830-talsromantiken, Alexandra Edelfelts tal om romantiken, Annie Edelfelts deklamation på fruntimmersskolan, Hugos texter, Runebergs kritik av Lucretia Borgia; Schauman, Cygnaeus, Tegnér, trikoloren, Marseljäsen, "Frankrikes storhet och ära".
Paris d. 17 juni 85. 17 juni 1885
Edelfelt firar midsommarafton i Fontainebleau med Pauli, Hagelstam, Ville och Antoinette Vallgren.
Paris d. 27 Juni 85 27 juni 1885
Edelfelt har firat midsommar i Fontainebleau och Barbizon med Ville och Antoinette Vallgren, Jarl Hagelstam.
Paris 27 dec 85 27 december 1885
Männen i den "Meyerska-Hagelstamska-Neiglicksa klicken" är märkvärdigt pojkaktiga; de saknar det chevalereska och "savoir vivre"; Neiglick den "bästa" av dem; deras uppfattning om Edelfelt är att han är kall och "verldsmannaaktig"; "parbleu" [för tusan! min själ!] utbrister Edelfelt som finner dem uppblåsta och uppfyllda av sig själva.
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6 februari 1886
Kotteriet med Neiglick, Tavaststjerna, Jarl [Hagelstam] har inte varit bra för Meyer Söderhjelm.
Paris d. 3 april 86 3 april 1886
Neiglick har kommit på besök genast; pratade om Bang, den moderna psykologin; om tant Lupander, hennes dotter, Hagelstam, som uppvaktar Ellan de la Chapelle, språkfrågan, pessimism, Meyer Söderhjelm, skridskoåkning, estetik, Otto Muncks död m.m.
Paris d. 28 april 86 28 april 1886
Ellan de la Chapelle ska vara drottningen av Saba; Jarl Hagelstam blir väl Salomo då?
Ellan de la Chapelle är en gåta; hon pratar kamratligt "kallprat" med många män: Edvard Antell, Max Schultén, Edelfelt, Jarl Hagelstam; för tankarna till en dikt av Snoilsky.
Thorsdag 1 januari 1890
Det är ett öde att Hanna Palme kommit från Holland; hon bor inte hos Edelfelts, men hon kommer att vara hos dem morgon, middag och kväll; Jarl Hagelstam kommer först den 15 maj; Hanna Palme trasslade in sig då hon skulle beskriva ändamålet för sin resa; Hanna Palme är ingen god representant för det "juridiskt-von Bornska", eftersom man ofta kommer på henne med "tvetalan"; Hanna berättar å ena sidan att hon haft difteri eller influensa i vinter och att Sven Palme bett henne resa för att hon ska bli frisk, å andra sidan att hon aldrig roat sig som i vinter och känt sig så frisk; å ena sidan att hon kommit till Paris för att köpa möbeltyg till det nya huset, å andra sidan att hon behöver bara 6 meter tyg; å ena sidan att det ät roligt att träffa Jarl Hagelstam, å andra sidan att hon nog inte kommer att få träffa honom och att hon ska resa innan han kommer; Hanna Palme menar att människor är "stygga" som förtalar henne och Jarl.
Kan inte begripa hur Posnidscheff i Tolstojs "Kreutzersonaten" p.g.a. "lös svartsjuka" kan döda sin fru; om Edelfelt vore Sven Palme eller Jarl Hagelstam kunde han komma på onda tankar p.g.a. Hanna Palmes "eviga bråk", oro och brist på poesi och passion, med personlig fåfänga och verksamhetsbegär som utgångspunkt.
Paris 11.4.90. 11 april 1890
Herrskapet Wentzel hade inga nyheter om Jarl [Hagelstam] eller Konni Zilliacus.
Söderhjelm kommer till Paris i början av maj; Jarl Hagelstam har också lovat komma då.
Paris 20 april 1890. 20 april 1890
Hanna Palme kom på morgonen; Edelfelt har varit tillsammans med henne hela dagen; igår hade hon i arg ton frågat Ellan om Edelfelts vill förhindra henne att träffa Jarl Hagelstam; Ellan svarat att Hanna är en fri människa, men att Ellan tycker att tidpunkten för resan är underligt vald och att Hanna inte ska undra om folk drar sina slutsatser; idag har Hanna bara talat om sina barn, sin man, sitt hem, sin lycka.
27 april 90 27 april 1890
Hanna Palme visat brev från Jarl Hagelstam för Edelfelts för att de skulle se att tonen i breven var "oantastlig"; Edelfelts omdöme om Jarl Hagelstam blev inte bättre, snarare tvärtom; Jarl Hagelstam har en skolpojksaktig säkerhet, faderlighet, något av en "ateistisk själasörjares öfverlägsna råd"; om Edelfelt skulle vara kvinna skulle han bli sårad, ifall han hade den stolthet som är nödvändig för en kvinna.
Jarl Hagelstam tackar Hanna Palme för hennes "modiga kamp" mot det konventionella, samtidigt som han förebrår henne att hon skriver på sorgkantat papper, trots att hon inte älskade sin svärfar; Jarl Hagelstam går åt sin rival August Ramsay på 3 brevsidor.
Jarl Hagelstam verkar inte vara i antågande; Hanna Palme funderar på att resa.
Paris 3 maj 90 3 maj 1890
Hanna Palme tänker kanske stanna ännu längre i Paris, eftersom Jarl Hagelstam inte ännu syns till.
Berlin, den 16 Januari 1891 16 januari 1891
och gick sedan till museet, der jag varit största delen af dagen, och der jag haft gudomligt roligt. Jag fick nu noga betrakta många af dem som jag endast blickade löst på i går. – Jarl Hagelstam påstod här om aftonen att det "lefvande lifvet" ändå var förmar än hvad slags död snilleprodukt som helst – men jag är ej af hans åsigt, ty dessa döda Velasquez, Tizian, Holbein, Rembrandt äro tusen gånger intressantare än det lefvande lifvet representeradt af Ahlstedt, Becker och Mexmontan, och jag förstår de förra Så bra också – likasom jag är öfvertygad om att de förstå mig – åtminstone det jag ville göra. Jag tror dessutom att Jarl Hagelstam ej ha tillräckligt historiskt sinne och litet sådant behöfs för att rigtigt njuta af gammal konst och gammal litteratur.
Frankfurt 19 januari 1891 19 januari 1891
Midt emot ligger en bröshalle der Gretchen fans – men så fortsätta gatan moderniserad och faslig. – "Ihr frankfurter Herren", som Heine säger Ni begriper ändå inte rigtigt den stora äran som vederfarits er genom att Gothe täckts födas i Er stad. Likgiltiga judar gingo nere på gatan och jag erfor en viss beklämning då jag tänkte på huru varmt de hade på sina kontor och huru kallt de läta Göthes hem stå – De tänka väl som Jarl Hagelstam: låt de döda begrafva sina döda. Göthes teckningar äro bara skräp, med forlof sagdt. Det visste jag förut. Fadrens biblisthum som han talar om står qvar på samma plats med samma böcker. Ellan blef mycket glad att i fadrens rum upptäcka länstolar absolut likadana som vi ha i Paris, men så lika att man kunde tro dem gjorde af samma hand. – Vi ha hittat dem hos en brocontieur i Paris.
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Det vore bra dumt om Hagelstam nu skulle resa till Anna K. och rifva upp de halfläkta såren igen. Jag tror att hon bara behöfver distraktion för att om icke glömma så åtminstone med jemnmod undvara sin Jarl. –
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
I Amerika tycks han ej ha umgåtts med andra än Edvard, Jarl, Hornborgs och svenskar och finnar. Jag tycker han nödvändigt här i Paris bör göra bekantskap med hyggliga amerikanare som jag känner.
9 maj 1900 9 maj 1900
Bertha trifs ypperligt och alla tycka om henne. Mme Menard har icke ord nog för sin sympathi. Fru Vallgren säger att Bertha här har sin rätta milieu och att vi alla borde tala ihop för att hålla henne qvar här. Sjelf är B. så glad öfver att ni äro liberala och t.ex. låter henne komma hem med Hagelstams ehuru de resa efter d. 20 maj.
Paris 14 maj 1900 14 maj 1900
Nu sist – i lördags – har jag haft ett större gräl med Sanmark. Denna gång gällde det Ville Vallgren, sist gällde det Gallén. Visserligen skildes jag från Sanmark med yttre vänskapsbetygelser, men rigtigt nöjd var han inte. Ellan och Berta, som jag träffade strax derpå, gåfve mig dock fullkomligt rätt och tröstade mig, då jag ju alltid är olycklig öfver att ha blifvit häftig. Icke en gång har jag dragit i härnad för egen sak, och det tröstar mig men Ss sätt att tala om konstnärerna, som ändå gjort denna utställning, förargar mig obeskrifligt. Gallén, som arbetade för tre, fick aldrig något erkännande af S. och knappast de pengar han skulle ha – på Vallgren skäller han som Estlander. Det är för långt att relatera hela historien (om Alexander II af Vallgren), som var roten och upphofvet till vårt meningsutbyte – men jag är glad öfver att jag använde stora ord och talade om den patriotiska rôle konstnärena spelat under hela denna tid, deras uppoffing och sjelfförnekelse. Om paviljongen blifvit bra så är det väl trots Sanmark och Runeberg. Huru behandlade de arkitekterna, som öfverhöljde sig sjelfva, dem och vårt fattiga land med lagrar? Som en slags lägre employées! det är så man kan gråta deråt. Jarl Hagelstam och Krogius gillade mitt uppträdande som ju var fullkomligt osjelfviskt och tillade, från medicinsk synpunkt betraktande saken, att S. är alldeles abnorm då det gäller pengar.