Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

amerikansk konstnär

Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Dewey Bates klagar över sin fattigdom, och jämför avundsjukt landsmän som Julius Stewart, John Singer Sargent, Mason, Carroll Beckweeth, som är amerikanska miljonärer i Jean-Léon Gérômes ateljé; som Alexandra Edelfelt redan fått höra refuserades Bates i concoursen [tävlingen] till aftonskolan, vilken är den enda i Paris som är kostnadsfri; Julian Alden Weir har gett pengar åt Bates för att denne skall kunna teckna i Léon Bonnats ateljé om kvällarna; Edelfelt tycker det är skamligt av Bates att ta emot pengarna, i synnerhet som han hade möjlighet att teckna efter naken modell i Gobelins-fabriken [gobelängfabrik] gratis; Bates eviga prat om kolorit och kraftig färg förargar Weir; Bates påstår att målare som Rafael, J.A.D. Ingres, Hippolyte Flandrin ingenting är värda för att de inte har "stora färghögar" på sina tavlor.
Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17 januari 1875
Julian Alden Weir och Edelfelt är inbjudna till familjen Sargent, som är rika amerikaner; de har läst Fänrik Stål på tyska och är förtjusta i Johan Ludvig Runeberg.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Edelfelt talade hela kvällen med John Singer Sargents vackra kusin, Miss Sarah Austin; Julian Alden Weir talade med hennes yngre syster, Mary Austin, som påstods likna Weirs fästmö i Amerika; Alexandra Edelfelt får en uppfattning om Miss Austin om hon tänker på Hulda Berndtson; Miss Austin har bott två år i Dresden och är därför tyskt sinnad; hon och Edelfelt talade tyska, och språket flöt efter en stund lika bra som när han brukade tala med Schulz och Frédéric Matthæi; hon spelade några stycken av Frédéric Chopin och Robert Schumann på piano under kvällen; hon bad Edelfelt rita i hennes album; på hemvägen var James Carroll Beckwith förargad över att ha fått sitta med en gammal fröken.
Följande dag reser John Singer Sargent med sin lärare Carolus Duran en vecka till Nizza för att göra studier.
Före Edelfelt begav sig till familjen Sargent vid Champs Elysées måste han införskaffa handskar; Herr FitzWilliam Sargent liknar Stjernchantz och är läkare; han är mycket rik och har de senaste 20 åren vistats i Europa, mest i Nizza, Venedig och Florens; båda barnen är födda i Italien; Madame Mary Sargent är röd och trind, ytterst glad, livlig och "fiffig"; sonen John Singer Sargents uppfostran har gjort honom till en skicklig målare, han har en massa skisser, figurer och landskap från Italien, Spanien, Böhmen, Tyrolen och Ungern; dottern Emily Sargent är ful och illaväxt, men intelligent.
Rummet var fullt av amerikaner och amerikanskor; "ungherrarna" var förutom Edelfelt, Julian Alden Weir och Carroll Beckwith som är elev till Carolus Duran och vän till John Singer Sargent.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Sonen Monseiur John Singer Sargent placerade sig som nr 40 i concours des places och således antagen; Julian Alden Weir gjorde inte tävlingen och för Dewey Bates lyckades det inte bättre än senast, han blev inte antagen.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
Julian Alden Weir berättade att Carroll Beckwith (elev till Carolus Duran) hos Austins föreslagit en utflykt till Fontainebleau när vädret blir vackert; Edelfelt fanns med bland de fem kavaljererna till lika många unga flickor; Madame Elizabeth Austin invände genast att hon inte ensam ville följa med som förkläde och Madame Mary Sargent fick inte göra utflykter; upprymda av planerna gick Edelfelt och Weir till sängs gnolande en vacker vårvals; John Singer Sargent trodde inte att de gamla skulle besvära sig tillräckligt för att utflykten skulle bli av.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
Som Alexandra Edelfelt vet var Edelfelt hos Sargents senaste söndag; herrskapet Austin var också där och ännu några amerikanska "fruntimmer", samt jur.stud. Eugène Lachaise från Lyon, Carroll Beckwith, Frank Fowler och Julian Alden Weir; Edelfelt hade konverserat halva kvällen med Miss Sarah Austin; unge John Singer Sargent, hans mor Mary Sargent och de båda misserna Sarah och Mary Austin sjöng och spelade; Fowler sjöng till mandolinaccompagnemang av Beckwith; till slut satte sig "gumman" Sargent (påminner om fru Zilliacus) vid pianot och bad alla sjunga amerikanska folksånger och italienska och franska visor, bl.a. Santa Lucia; Edelfelt och Fowler bjöds på middag följande söndag.
Ännu några ord om Sargents, som är en helt artistisk familj; fadern är f.d. läkare och mycket rik; de reser nu sedan 20 år tillbaka, mest har de bott i Venedig och Florens, modern och barnen tänker inte på annat än musik, litteratur och måleri; modern Mary Sargent har mycket utpräglad smak och kommer vanligtvis i dispyt med Julian Alden Weir om Camille Corot, som Madame Sargent inte vet att uppskatta; misserna Austin är mera uteslutande musikaliska; Miss Sarah Austin beundrar Richard Wagner och spelar med entusiasm ur Lohengrin och Tannhäusen; unge John Singer Sargent har sagt att Edelfelt är femte i Jean-Léon Gérômes ateljé och alla tror därför att han är en stor tecknare.
Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
John Singer Sargent har målat ett porträtt av Miss Mary Austin, det var inte bra; Edelfelt kunde måla båda systrarna bättre.
Senaste söndag var Edelfelt hos Austins; han har sällan sett något så behagligt som Miss Sally (Sarah) Austin i sin moderna gulgrå sidenklänning med svarta sammetspuffar på ärmarna; hennes kusin John Singer Sargent hade skämtsamt sagt att hon såg ut som de vackra guldfasanerna i Jardin d'Acclimatation; Edelfelt talade turvis hela kvällen med Sarah och Mary Austin; det är hårt att Sarah Austin reser bort i början av juni till baden vid Dieppe och sedan tilbringar vintern i Florens; han får kanske aldrig se henne mer.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Misserna Austin med familj (rättare sagt misserna Austins fars familj) lär komma till staden för två veckor för att sedan bege sig till Wien över vintern; Sargents är däremot fortfarande på plats.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
John Sargent hade sökt Edelfelt och lämnat en inbjudan; Edelfelt fick berätta om sina öden och sorgliga äventyr för Mr FitzWilliam, Mistress Mary och Miss Emily Sargent, Miss Frances Watts, två andra misser, Mistress Elisabeth och misserna Sarah och Mary Austin; Austins är där bara för några veckor; de har gjort bekantskap med en familj i Wien och fadern Ivers James Austin vill besämt tillbringa vintern där; en bror, Amory Austin (advokat i Amerika) var också på plats.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Häromdagen träffade Edelfelt misserna Austin, då han var hos John Singer Sargent för att se på några studier; de bad honom besöka dem någon kväll.
John Singer Sargent har gjort ovanliga framsteg, Edelfelt blev alldeles perplex då han såg de utmärkta saker Sargent gjort; han arbetar med sin lärare Carolus Duran på en plafond [takmålning] för Luxembourggalleriet; Sargent har, liksom hela familjen, ett otrevligt smickrande sätt; Edelfelt vet inte varför men hos Sargents och Austin framställs han som en skicklig tecknare; Miss Sarah Austin är den sötaste av hela "slurven"; den yngre, Mary Austin, passade ypperligt som 17-åring, vid 19 års ålder är hon inte mera så barnsligt behaglig som då.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
John Singer Sargent var på besök och smickrade Edelfelts tavla; Sargents smicker, i likhet med hans mors, är för översvallande och därför har hans komplimanger inget värde; Julian Alden Weir tycker heller inte om att Sargent för varje struntverk utropar "ravissant, charmant" [förtjusande, charmerande].
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
John Singer Sargent håller på med ett stort porträtt av miss Frances Watts för Salongen; det verkar bli mycket bra; Edelfelt önskar att han kunde skriva till Alexandra Edelfelt att hans tavla är antagen och är tämligen bra.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
John Singer Sargents har gjort ett mästerligt porträtt av Mademoiselle Frances Watts för Salongen; Julian Alden Weirs porträtt ev en engelsk herre är inte bra; Weir har anlag åt Frans Hals mjuka fina kolorit, men kan inte lära sig teckna; Weir har därtill gripits av beundran för stränga tecknare som de gamla italienarna och J.A.D. Ingres; det är inte bra att kämpa mot sin natur; Weir har tagit intryck av Filadelfo Simi; Simi är inte florentinare för ros skull, för honom är Fiesola, Masaccio, Domenico Ghirlandajo och Pietro Perugino med deras klara, enkla komposition allt; Weir är ett nordens barn och har mycket gemensamt med de gamla holländarna; Edelfelt försöker muntra upp Weir som är mycket nedslagen.
Paris torsdag d. 25 Okt. 77 25 oktober 1877
Edelfelt var till John Singer Sargents ateljé; Sargent var fortfarande i San Remo; hans "bolagist" [rumskamrat] Carroll Beckwith berättade att herrskapet Sargent skulle stanna över vintern i San Remo; Austins var däremot redan i Paris och skulle stanna över vintern; de hade trivts i Wien, men livet där var för dyrt.
Paris d. 15 november 77 15 november 1877
John Singer Sargent och Eugène Lachaise kom på besök helt "effarés" [bestörta], de hade först nu fått höra att Edelfelt var sjuk.
Lördag d. 17 november 1877 17 november 1877
Efter att Edelfelt föregående dag expedierat brevet till Alexandra Edelfelt kom åter några kamrater från ateljén och Ernst Nordtsröm på besök; Edelfelt börjar lugna sig med anledning av John Singer Sargents förståndiga tal, vad tavlan beträffar; det är inte rätt att arbeta för expositioner, för då arbetar man oförståndigt, skyndar på och slarvar; på grund av Salongen har detta blivit en vana i Paris och man grips av den allmänna febern då Salongen närmar sig.
Paris d. 22 nov – 77 22 november 1877
*John Singer Sargent är nu nära granne, likaså Charles Baude.
Paris d. 28 nov 77 28 november 1877
Lyckligtvis har Edelfelt John Singer Sargent som nära granne.
Paris den 1sta Januari 1878. 1 januari 1878
Edelfelt gick till John Singer Sargent och Carroll Beckwith; Beckwith är sjuk i rheumatisk feber; Beckwith blir för varje år mera tillgjord; Edelfelt tycker nästan detsamma om Sargent.
John Singer Sargent har ovanligt mycket talang, men man vet aldrig var man har honom; han smickrar förskräckligt.
Nästa vecka skall de gå till Austins; genom John Singer Sargent har Edelfelt redan meddelat dem att han blir mycket trög att komma i år; dels på grund av sin sjukdom, dels på grund av att han vill arbeta.
d. 5 April 78 5 april 1878
Hugo Salmson, Wilhelm von Gegerfelt, John Singer Sargent och flera ryssar ställer ut på Salongen.
Paris d. 26 Januari 1879. 26 januari 1879
Det är inte varmare att ta in på hotell; John Singer Sargent bor på hotell och klagar över att termometern stått på fryspunkten då han vaknat.
Amerikanen Frank Fowler är nu gift med Madame Otterheim, en tysk-amerikansk målarinna (dålig) och skriftställarinna; föregående år var hon kokett, vacker och elegant i sin klädsel; i år är hon nuttig och enkel, en "pot au feu"; han är något år yngre än hon, båda målar skralt och har en liten ateljé vid Boulevard d'Enfer; John Singer Sargent påstår att Madame Fowler bara varit en intrigant kokett som rymt från sin [tidigare] man och till vilken kostnad som helst velat skapa sig en ställning; Fowler hade föregående år tur med tavelförsäljningen och de trodde att den gyllene ådern skulle fortsätta att rinna.
Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10 februari 1879
Jules Bastien, Ennemond Payen, Jean Gautherin och Johan Singer Sargent har uppmanat Edelfelt att gå med i Cercle artistique vid Rue St Arnaud; som medlem kunde han ställa ut mindre saker och göra bekantskaper; medlemskapet kostar 100 francs i året och man får tillgång till föreningens bibliotek, läserum, fäktsal och teater.
Paris måndag 24 mars 79 24 mars 1879
På fredag lämnas tavlorna in till Salongen; en av de få som uppmuntrat Edelfelt är John Singer Sargent.
D. 3 april 79 3 april 1879
Edelfelt var i söndags på middag hos Eugène Lachaises föräldrar, som heter Surchon, i och med att modern är gift för andra gången; modern är amerikanska, men har båda gångerna gift sig med fransmän; de reser mycket, senast i Egypten och Nizza, medan unga Lachaise studerar juridik; då Lachaise är myndig får han ta hand om sitt arv från fadern, som lär uppgå till många miljoner; han skall snart göra en världsomsegling med en ung amerikan och kväkare, som också var på middagen tillsammans med sin mor och syster; systern är vacker och elegant, men svartklädd, vilket är högsta modet; hon duar alla i enlighet med sektens lagar, vilket John Singer Sargent tycker bara ökar hennes charm; Lachaises resekamrat är sportsman i varje fiber; han har med modern och systern varit i Finland, i Helsingfors, Wiborg och Imatra.
Paris d. 8 april 79. 8 april 1879
För Mulhouse har Edelfelt börjat en tavla där färgen är huvudsaken; han använder en svensk modell som han kom i kontakt med under ett besök hos John Singer Sargent; det är en sömmerska som har arbetat hos den förnämsta damskräddaren Charles Frederick Wörth, ditsänd av Wörths svenska companjon Carlsson; Wörth hade avskedat henne på grund av bristande kunskaper i franska och hon har börjat stå modell hos en amerikansk målarinna, som i sin tur rekommenderat henne till Sargent; hon har vacker hals och eldrött hår, är timid [blyg] och pratar inte så mycket som franska modeller; Edelfelt och Gunnar Berndtson har börjat en studie med henne; på draperiet bakom målar han en påfågel; klänningen, halsens och hårets färger kan med den japanska solfjädern bilda en slags allegori över fåfängan.
Paris d. 12 maj 79 12 maj 1879
John Singer Sargent har ett utmärkt porträtt av Carolus Durand.
d. 3 Juni 1879 3 juni 1879
Edelfelt har börjat på Wilhelm Forsmans Citoyenne [Medborgarinnan] och räknar bli färdig till den 10 juni; modellen har ett mycket uttrycksfullt ansikte; hon är aktris vid Cluny theatern, men har stått modell för John Singer Sargent, som rekommenderade henne; ställningen är ungefär den samma som på den Mellinska tavlan, men fonden blir interiör och kostymen är bättre, ljust siden gorge de pigeon [duvhals ~ färg som skiftar efter ljuset] och gröngrå kjortel.
d. 9 juni 9 juli 1879
Edelfelt skall gå ut och se på en ateljé med två rum och snygg uppgång för 1000 francs; Gunnar Berndtson kunde ta det ena rummet; ateljén ligger i samma kvarter men vid Rue Notre Dame des Champs, nära John Singer Sargents, Jean Paul Laurens och Monsieur Augustin Moreau Vauthiers ateljéer; på andra sidan Seinen är ateljéerna mycket dyrare.
Paris d. 27 nov. 79 27 november 1879
Många bekanta är borta, Jules Bastien Lepage, Jean-André Rixens och John Singer Sargent i Spanien.
Paris d. 15 dec 1879 15 december 1879
Edelfelt är förskräckligt ensam; John Singer Sargent är i Spanien och Edelfelt saknar honom.
Paris d. 10 mars 1880. 10 mars 1880
John Singer Sargent kan inte förstå Jean-Léon Gérômes omdöme; som tröst sade Gérôme att Edelfelt inte skulle låta sig nedslås av hans anmärkningar, som är avsedda för framtiden; Gérôme skulle aldrig ha sagt dem om han inte varit säker på att Edelfelt kan bättre.
Paris d. 16 mars 1880 16 mars 1880
Edelfelt äter numera varje dag frukost med John Singer Sargent, som är en av de mest begåvade konstnärer Edelfelt känner; Sargents reserverade och städade sätt gör att man lätt uppfattar honom som kylig, men Edelfelt tror sig känna honom bättre.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Genom Herman Frithiof Antell var Edelfelt bjuden på middag till ögonläkaren Edmund Landolt; han är lite över 30 år, schweizare och intresserad av konst; han kände Edelfelt par renommé [genom rykte]; efter middagen, där också några italienska konstnärer deltagit, bjöd Landolt på en bal som schweiziska kolonin ordnat på hôtel Continental; Landolt övertalade Edelfelt att dansa; schweiziskorna var mest fula; balens drottning var en liten amerikanska i Adelina Pattis stil; Edelfelt kände många på balen; John Singer Sargent, Rafael de Ochoa och Edelfelt superade efteråt och kom hem först klockan 4 på morgonen.
Paris d. 27 april 1880. 27 april 1880
På jour de vernissage ska Edelfelt lotsa Ellan de la Chapelle och, med John Singer Sargent, misserna Austin på deras sista dag i Paris.
Paris d. 1 Maj 1880. 1 maj 1880
Pascal Dagnan har stor succés; i allmänhet är Edelfelts vänner Jules Bastien, Pascal Dagnan och John Singer Sargent de bästa på Salongen.
Paris d. 11 maj 1880 11 maj 1880
Eftermiddagens raseri hade byggts upp av två dagars misslyckad målning, ytterligare stimulerat av visiter av Herman Frithiof Antell, Carl Lundström och Runebergs; Edelfelt gick ut, längs bulevarden uppåt Observatorium, där han träffade på John Singer Sargent, med vilken han åt middag.
Lördag. Okt 1880 16 oktober 1880
Edelfelt önskar han kan ordna en trevlig dejeuner [frukost/lunch] i sin ateljé då Manzeys kommer; det är ledsamt att John Singer Sargent är i Italien.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10 november 1880
Manzeys torde snart komma till Venedig; Edelfelt har skickat Paul von Etter ett rekommendationsbrev till John Singer Sargent som är den bästa guide man kan tänka sig i Venedig.
24 nov 80 24 november 1880
Edelfelt har fått en lång skrivelse från Paul von Etter daterad Berlin den 18; de har inte fått Edelfelts brev i Venedig; de måste ha fått en egendomlig uppfattning om Edelfelts artiget, då de inte fått svar på fru Alexandra Manzeys vänliga brev; han har skrivit till Paul i Petersburg och förklarat; det var ledsamt att de därmed gick miste om att göra John Singer Sargents bekantskap, som är en bättre guide än Bædeker [reseguide] och de vanliga ciceronerna i Venedig.
Paris d. 18 mars 1881 18 mars 1881
När våren kommer får jag en reslust på mig som är otrolig. Gud skelof, jag kan få tillfredsställa denna i år, och gläder mig ofantligt åt resan till Spaniens land. Måtte jag blott få någon med mig! Så ledsamt att Sargent var der i fjol, jag skulle hellre ha rest med honom än med någon annan, och lärt mera af honom. Jag tycker att hans konstrigtning ligger närmare min än t.ex. Bastiens och Dagnans. Det ljusa, behagliga nästan lekande färgspelet, hans utomordentligt fina "kunstsandt" och hans touche behaga mig oändligt.
Paris d. 26 mars 1881 26 mars 1881
Jag börjar rusta mig till resan, alltjemnt sökande efter en reskamrat. Sargent har i dag bjudit på frukost för att göra mig bekant med några amerikanare som resa dit ned. Olyckligtvis lära dessa vara mycket rika och lefva dyrt. Jag kommer troligen att träffa dem först i Granada.
Jag är väntad hos Sargent och kan beklagligt ej fortsätta.
1 april 1881 1 april 1881
Han K. har blifvit bekant med Bastien, Dagnan, Baude Sargent allt händelsevis, men olika intressen göra honom dock temmeligen främmande för dessa herrar.
Lördag 9 april 1881. Madrid – Casa de Huespedes Calle de la Salud 13. 9 april 1881
Visserligen bor jag i en fransk pension der Regnault, Clairin Sargent m.fl. ha bott och der jag af värden Señor Domenico Dupruilhe blef emottagen med varma servietter, men bordsgästerna äro profryttare och föga intressanta.
Sevilla d. 24 april 1881. 24 april 1881
Om en stund skall jag på en af Spaniens största tjurfäktningar Jag kan ej neka att jag ej är mycket nyfiken och i en viss feberaktig oro. I går blef jag ef en slags guide här på hotellet presenterad för den berömda "spada"n (matadoren) don Antonio Carmona, kallad el Gordito. Dessa toreros, isynnerhet de som med ära stått sina 1000tals blodiga strider, förtjena ända till 100 tusen francs årligen; de äro lika populära här som sångerskorna i Ryssland och aktriserna i Paris. Ej under derföre om guiden sade mig. "Vous avez l'honneur de toucher la main du celebre Antonio Cormona." – Jag sade på spanska, så godt jag kunde att Jag, jemte mina vänner kommit direkte från Paris för att beundra !la fuerza heroica de Usted" – don Antonio sade likaledes några ytterst artiga ord, och tog af sig med en elegant rörelse den runda hatten, gjorde en djup bugning och gick, sedan han lofvat mig att i morgon måndag låta mig välja bland hans gamla kostymer en svart som Sargent bedt mig köpa. I dag, om en timme skall han slåss mot 6 tjurar, den ena efter den andra. Hela Sevilla tänker blott på "Corrida de Toros" i dag. Arenan, Cirquen som rymmer tiotusen personer, har ej en enda plats öfrig. Vi ha platser i skuggan "el sombre" – och jag är som sagdt ytterst nyfiken. Få se om det sköna, vackra i denna förnöjelse skall utplåna det grusliga intrycket. Sällan slutar en tjurfäktning utan att 10 hästar äro döda och 1 karl sårad.
Sevilla d. 25 april 1881 25 april 1881
Idag har jag köpt en skulpterad ram och skall gå till Cormona för att köpa hans en gammal hvardagskostym för Sargents räkning. Dessa toreros äro ytterst populära, men betraktas naturligtvis ändå som en slags lindansare.
Toledo d. 30 april 1881. 30 april 1881
Det var till en del Boits fel att vi lemnade Andalucien så der hals öfver hufvud. För att förstå denna hans brådska vill jag presentera mannen. Han är 42 år, och är sedan 15 år gift med en charmant fru, har 4 döttrar, och har genom sitt giftermål fått en stor förmögenhet – han depenserar 150 tusen om året. Sargent har sagt mig att hans hem är bland det finaste och mest konfortabla man sett. Han är en fulländad gentleman, och jag kan så väl förstå den känsla hos honom som drifva honom till ett så ytterst reguliert och träget arbete. I det hela taget arbetar och säljer han mest för att ingen skall kunna säg att han lefva på sin frus pengar. Han säljer mycket isynnerhet i Amerika. Denna resa till Spanien är uteslutande företagen för att göra aqvareller, och så snart en stads förråd på arkitektoniska vyer är uttömdt reser han sin väg. Toledo är det rikaste i den vägen, och derföre har han drifvit på alldeles obarmhertigt. Som vi ej ville skiljas från honom, ha vi som beskedliga barn följt med. Han har hela tiden saknat sitt hem ofantligt likasom ock komforten der. Jag har lyckligtvis inga vanor, och finner mig temmeligen bra öfverallt. Om måndag reser han som sagdt, medförande en rik skörd aqvareller, 50 tror jag, hvaraf många äro mycket bra.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Medaljerna i salongen äro utdelade, och jag fröjdar mig åt att Sargent ändtligen fått en 2dra klassens medalj. Kröyer likaså.
I går var jag bjuden på middag till Boit med Sargent en Mr Roubel och hans syster. Det ser verkligen ut att kosta 130 tusen om året det husets underhåll. Ytterst elegant och bon goût. Mme Boït är en fet, vacker fru på 30 à 35 år, skrattar jemt och är mycket lätt att vara med.
I morgon ha vi en middag ett 20 tal målare, Bastien, Baude, Sargent höra dit. Det är meningen att äta tillsammans en gång i månaden. På de första mötena har man uteslutande grälat om namnet för denna förening utan att komma på det klara. Det är otroligt hvad menniskor kunna vara barnsliga och galna. Giron proponerade namnet "les fruits verts" hvilket togs illa upp af Bastien, som naturligtvis ej vill kallas för grön, omogen eller kartig; jag kan ej begripa hur man skall vara så bråkig i en sådan strunt sak.
Café de la Régence d. 7 Juni 1881. 7 juni 1881
Under senaste vecka har jag varit bjuden till Boit igen. Ack hvad de har det fint! Mme Boit är ovanligt glad och fördomsfri, en rigtigt "bon garçon", fastän kapriciös och bortskämd som man blir då man är mycket rik. Emellertid är hon rolig att vara med, emedan hon ej är det ringaste sipp eller "bégueule" och ej har något af den anglosaxiska styfheten. Hon talar utmärkt bra franska, men Sargent påstår dock att hon är ännu roligare på engelska, att hon har ett mycket komiskt och lustigt sätt att uttrycka sig och alltid utmärker sig genom djerfva ideer och galet prat.
Paris d. 7 juni 1881 7 juni 1881
Sargent är rest till England der han fått porträttbeställningar.
Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
Berndtson var mig till möte – lika trist som förr. – Snart träffade jag Courtois och Dagnan m.fl. – de anse min tafla (för salongen) bra, bättre än likfärden, dock tycka de ej om vattnet. Sargent likaså. I går afton var jag med Schulténerna, Casper Wrede och Berndtson.
Paris d. 12 april 82 12 april 1882
Jag har naturligtvis träffat mina kunder och vänner, utom Baude och Sargent.
d. 17 april 82 17 april 1882
Jag har i går och i dag sprungit om Baude och Sargent på ett sätt som skulle lämpa sig för en farce i Palais Royal Theatern. Två gånger ha vi rest förbi hvarandra, och i går afton for jag i hällregn genom hela Paris, för att komma till Café Voltaire ett ögonblick sedan de gått.
Fragment 30 april 1882
Och nu farväl jag skall gå på en konstnärsmiddag igen, med Sargent o.a.
Paris d. 1sta maj 1882 1 maj 1882
Den största succès'n är Sargents spanska dans – bizarrt vågadt men genialiskt, infernaliskt snillrikt.
Paris d. 5 maj 1882 5 maj 1882
Jag har varit på två artistiska middagar. en slags föreningar, bestående endast af 20 medlemmar hvar och dit man efter mycket sträng omröstning får inträde (en svart kula på 19 gör inträdet omöjligt). I den ena finnas Sargent, Gervex, Cazin m.fl. i den andra Bastien, Sargent också, Baude, Courtois, Dagnan o.s.v. – Ungefär de bästa nuförtiden. Under glasens klang sades många sanningar. Ingen tviflan på min talang, och jag tror t.o.m. att de ha vänskap för mig, men alla be mig för Guds skull ej smula sönder mig, ej stanna på vägen, utan gå framåt, lemna allt för måleriet och icke vara nöjd förrän jag fört något nytt med mig till nutidens konst.
Det är ändå roligt att tala t.ex. med Sargent. En menniska som ser allting med en raffinerad konstnärs ögon och genom den finaste mest omfattande bildning. En menniska som förenar hela vår tids scepticism med en viss kall men ihärdig enthusiasm för det sköna – en ovanlig menniska med ett ord och ett måleriskt snille som få. Dessa menniskor smickra ej – men jag anser det vara tiotusen gånger bättre att få höra några stränga saker som kan vara en till nytta.
Ofta har jag tänkt på min tur att ändå ha kommit i slang med bra framstående menniskor, intelligenta, med förmåga. Det är eget att alla dessa jag var tillsammans med för 7 à 8 år sedan, Sargent, Bastien, Dagnan nu äro de 3 förnämsta inom den moderna konsten – men så äro de också "du bois dont on fait les grands peintres".
Fredag 11 maj 1882 11 maj 1882
I går afton var jag hos Sargent, på en slags musikalisk soirée – Jag känner mig alltid så upplifvad då jag varit tillsammans med någon rigtigt stor talent, och bara minnet af hans skizzböcker som jag bläddrade igenom i går, har gjort mig helt kavat och arbetsför i dag.
Jag har nu beslutat att gå framåt i måleri, låta mig gå, söka "le cote agréable, färgen, lifvet, något i Sargents stil, som dock innerst är min också.
Paris d. 15 maj 1882 15 maj 1882
I lördags var jag på en helt annan soirée – icke dansant – hos Charpentier – Daudets och Zolas förläggare. – Bl.a. voro der Gambetta, Daudet, Zola, de Goncourt, Puvis de Chavannes, Stevens Sargent, Cazin, Antonin Proust.
Antonin Proust, Gambettas minister för de sköna Konsterna – sade att det varit frågan om Sargent och mig under middagen, och att han var särdeles lycklig att göra min bekantskap. Rådde mig för resten att sälja min tafla till Staten – han skulle nog bestyra om att den kom till Luxembourg – Vous avez l’avenir devant vous et vous gagnerez autant d’argent que vous voulez – ne regardez donc pas à quelques milliers de francs de plus ou de moins.
Annies födelsedag d. 25 maj 1882 25 maj 1882
I går var jag hos Sargent på musikalisk soirée (nu alternera Sargent och Frisé) och S. tycktes verkligen applådera åt min framgång. Mamma får ej tro att han är någon skeptiker, kall o. lefnadstrött. När jag sade att han "s'enflamme à froid" mente jag något helt annat. Det är en ”amoureux de l'art" och en bland de mest intelligente menniskor jag träffat på.
Hvad det är för en lycka att ha lefvat med så många menniskor som ej varit åsnor. Jag trifs ändå bra med dem här Dagnan, Sargent och de andre – Lefve lifvet!
Fragment 6 juni 1882
Ricardo Madrazo reser i dag (han har varit här i fjorton dar) till Venedig, der han stannar hela sommarn med Sargent, Rico o.a. De tänka arbeta der i sommarhettan, bada vid Lido och lifva lugnt. Det vore roligt att följa med dem.
Sista gången var der bl.a en markisinna de Brieba, som Sargent och jag blefvo alldeles betagna i. S. känner henne sedan länge och vill nödvändigt måla hennes porträtt. Hon är en rigtigt Andalusisk typ, och lär ha varit en af Sevillas största skönheter i sin tid, ty nu är hon redan nära 30 år hon lär vara en grefvinna Castilleja i sig sjelf. – Sådana händer! och – pour la petitesse de son pied, elle était andalouse et comtesse. Hon ser litet högfärdig ut, men förefaller ej dum att tala med. Jag skickar härmed ett porträtt typen är ju så spansk som möjligt, icke sannt? Men hennes man! En gammalt torrt skinn, obetydligheten personifierad.
Sargent blef lifvad för spansk musik och satt sig ned och spelade – ack hvad han spelar bra – med pappers remsor på strängarne på flygeln efterhärmades, guitarr och den der amerikanska frun kunde verkligen göra illusionen mycket bra. – hon sjöng peteneras ypperligt.
Paris d. 20 Juni 1882 20 juni 1882
Sargent hade i går en middag för 5 unge män – och vi hade mycket rolig. – Han har gjort afskedsvisiter och sagt åt alla sina bekanta att han är bortrest – endast hans vänner veta att han stannar här ännu en månad.
Det är ett faktum att Dagnan, fastän han håller af sin fru, blifvit allt dystrare på senare tider – Vi ha ofta talt om saken och hans reflexioner äro ej uppmuntrande. Tänk sedan på att flere andra af mina vänner Sargent m.fl. säger åt mig att jag vore galen om jag band mig. Jag vet ej hur jag från första stund det var fråga om fr Manzey, kände mig såsom förpligtigad på ett eller annat sätt. Det var ju fånigt, men det är så och denna känsla af pligt, fullkomligt imaginär och galen, kommer ändå någongång öfver mig. I allmänhet är jag högst besynnerlig – med min fantasi och mitt vexlande sinne kan jag tänka på 10 olika sätt under en dag – och hvarje ny tanke är lika upprigtig.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14 juli 1882
Jag måste neml. ha många saker att exponera nästa vinter. Se här hvad det gäller. Jag börjar tro jag håller lyckan i min hand och galen vore jag om jag släppte mitt tag. – "Les jeunes" ämna anställa en fin-fin utställning i nästa januari. 20 stycken skulle hyra Petits lokal – hvar och en betala 1000 frcs (hvilket dock snart fås igen medelst inträdesafgiften). Jag har haft äran bli vald till en af dessa 20. Rika Stewart står i spetsen. På listan funnos nu redan Boldini, Courtois, Dagnan, Sargent, Gervex, Jan van Beers, Egusquiza (spanjor) Jean Beraud, Jacquet, Bastien Lepage. Hvar och en har rättighet till 4 meter på cimaisen. Jag blir den enda från Norden, tycks det. – Men nu gäller det att få något rigtigt godt
Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Vi ha nu haft vart konstituerande möte angående den blifvande utställningen i Januari vi bli endast 20 hvaraf 3 skulptörer. Sällskapet mycket valdt: jag tror att jag redan talt om hvilka som, äro med. Jag är nästan rädd för att komma i sådant sällskap: Sargent, Boldini, Ribeira, Dagnan, Bastien Jacquet m.fl. – Nu gäller det att hålla sig uppe. Kommer jag dit med något rigtigt godt, då är min lycka gjord och jag är klasserad bland de bästa och de "modernaste" – gör jag något skralt så är jag herunter för en tid, såsom Bogoluboff och Wahlberg som äro totalt tillintetgjord af grannarne i den nu afslutade internationela utställningen.
Paris d. 28 Juli 1882 28 juli 1882
Strax derefter träffade jag juden Reitlinger, som talade om expositionen i Januari. (Hela Paris talar redan derom) "Je comprends Dagnan, Bastien Sargent, Boldini et vous – mais pourquoi avez vous pris Egusquiza et Gonzales, ils ne sont pas à la hautuer? Måtte detta ej bli ett fiasco för mig – Men nej det får det ej, och blir jag ej sjuk och kommer ej något rigtigt oväntadt och förargligt i vägen, så känner jag mig nu så lifvad som någonsin. Jag håller ändå allt för mycket af måleriet för att trifvas i lättja, och jag brinner nu af lust att arbeta.
Paris d. 17 Dec 1882 17 december 1882
Hvad som gladde mig var att se det Sargent med rigtigt intresse betraktade mina taflor.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Jag är glad att personer med stor talent som Gérome, Meissonnier och sedan bland de yngre Sargent och Dagnan finna att jag gjort framsteg, att mitt måleri blifvit mer fritt och mera konstnärligt, att jag litet mera fått tag i min personlighet. Jag hoppas jag ändå har någon.
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
I går var jag en rigtigt fin liten dans hos Boït. En charmant våning väl arrangeradt, väl vald société, glada och vackra unga flickor, utmärkt super etc. Jag dansade kotiljongen med en parisisk spanska Mlle de Bañuelos, som var ganska pikant. Sargents modell från i fjol var der. Hon är ful, alldeles oregelbundna drag, munnen sned – men har ett charmant utseende, fraicht och behagligt, och isynnerhet en chic à elle. Mme Boït sjelf dansade som en ursinnig hela natten. Jag roade mig ganska mycket, isynnerhet derför att jag kände så många menniskor der. Bland herrarne nästan alla. Grefve Gyldenstolpe en mycket hygglig, ehuru litet tung och stor svensk, utmärkte sig genom att dansa i otakt. Det var roligt derföre att societén var rigtigt fin och derigenom naturligt och alls affekterad. Ofta möter man underliga sjåp här i den s.k. "le monde" gamla sminkade käringar, flickor som affektera att se ut som får o.s.v. men här var intet af allt detta.
Jag skall börja fäkta med Sargent och Baude 3 ggr i veckan – besöker flitigt turkiska baden, allt för att magra eller isynnerhet för att reagera mot det olyckligt stillasittande lif man annars kommer att föra.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Sargent håller på att måla den ryktbara Madame Gautherau, den der vaxskönheten med den vackraste hals i Paris. – hon lär ha en högst egendomlig dekolleterad klädning på, en klädning som hon och han tillsammans komponerat, och som fru Boit förklarade "shocking"
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
Sargent och Dagnan backade i sista ögonblicket och skickades ej upp sina taflor, fastän hela Paris redan talte om Sargents porträtt af Mme Gautereau.
Igår på aftonen hade Sargent bjudit mig på middag med de Nittis och några andra målare. Jag satt bredvid den lilla puckelryggiga Renan, Ernest Renans som. Han har talent, men har något af puckelryggars skärpa, fåfänga och tvärsäkerhet.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
Alla målare som sålt till Amerika ha fått en knäck – tänk att kongressen satt en tull om 30 procent på allt utländskt måleri. Är det icke skamligt, då ingenstädes i verlden tull finnes på konstverk. Hvad detta blir för en summa kan man tänka sig, då man vet att under de sista åren man från Frankrike ensamt till Amerika sålt taflor för omkr. 14 miljoner årligen, det fira Amerika har dessutom tänkt sätta en lika hög procent på alla de pengar utländska sångare o. dramatiska artister förtjena – men det har ej gått igenom. Gjorde Frankrike rätt så skulle det stänga statens skolor för de hundradetals unga amerikanare som nu besöka dem gratis. Lyckligtvis har amerikanarne i Paris, med Sargent och Stewart i spetsen hållit ett meeting protesterat mot denna "loi inique" uttryckt sin stora tacksamhet mot den franska konsten och skickat en skrift till Kongressen i Washington
Odaterat 1 januari 1884
Expositionen hos Petit är icke märkvärdig – Bastien Lepage har ett mästerligt porträtt af gumman Drouet som dog i fjol, Victor Hugos mångåriga väninna. alldeles förbaskadt bra. Carolus Duran och Stevens också bra saker – den senare ungefär likadana saker som i fjol – fina i färgen men själlösa. Beraud, Jan van Beers Egusquiza äro utusla. Dagnan, Courtois, Boldini, Sargent de Nittis och Madrazo deltaga ej, likaså jag.
Paris d. 6 februari 84 6 februari 1884
Min tafla är uppspänd sedan i går och gör stor lycka. Dagnan, Sargent alla säga att detta är det bästa jag målat och förutspå stor succes. Den stora taflan anse de vara bäst af allt det jag har med mig. Björnson var här i går morgse för att se den – Mamma kan tänka sig att ämnet allt var rigtigt i Björnsons anda. Han blef lifvad, gestikulerade talade och slutande med att ta mina båda händer och tacka mig för taflan.
Paris d. 17 febr 84. 17 februari 1884
Sargent blir alltmera excentrisk och sökt i sitt måleri. Jag kan ej rigtigt med detta att se naturen med parti pris – så genialiskt det än må vara. – Min tafla måtte förefalla honom för "bourgeois, och tarflig. Jag tror att alla dessa fina damer som han målar äro ett förderf för honom. Opoponax kan vara bra någon gång, i brist på bättre, men lefve ängsdoft och hafsvind!
Paris fredag d. 22 febr. 84 22 februari 1884
Jag har gjort en massa teckningar till Aino. Det blir en svårighet i komposition, som också anmärktes af Sargent – den att det blir likasom två taflor – först hon och så de der sjöjungfrurna i bakgrunden. – Huru få mera enhet i kompositionen?
Paris d. 9 mars 1884 9 mars 1884
I onsdags, d. 5, Pappas dödsdag, hade jag modell först hela dagen, och blef sedan öfverraskad af unge Bruun från Petersburg som tycktes vara alldeles utan bekanta här och som reklamerade mig för middagen – der jag träffade Sargent – Sargent och unge Bruun – lustig sammansättning. kl. ½ 10 gick jag hem.
Odaterat fragment 1 januari 1885
De som ska delta i utställningen hos Petit mellan den 15 maj och den 15 juni är följande: Besnard, Beraud, Bonnat, Cazin, Edelfelt, Egusquiza, Gervex, Liebermann, Ribera, Sargent, Stevens; möjligtvis Henner och Carolus Duran.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
Edelfelt är inbjuden till ny utställning hos Petit tillsammans med Sargent, Beraud, Gervex, Carolus Duran, Bonnat, Stevens.
Paris d. 4 maj 1885 4 maj 1885
På kvällen var det konstnärsmiddag med Cazin, Duez, Sargent m.fl.
måndag 1 januari 1889
Citerar brev från Krohn om hedersmedaljerna: Frankrike: Dagnan med 35 röster Delaunay fick 33 röster, Jules Dupré 31, Aimé Morot 30, Lhermitte 28, Gigoux som är 86 år och ställde ut tavla från 1830 fick 26 röster, gamla Hébert 26 röster, gamla Bernier 25, Cormon 24, Detaille 23, Jules Lefebvre 22, Raphael Collin som är Etters bekanta 22 Tyskland: Liebermann, Uhde England: Alma-Tadema, Moore Österrike-Ungern: Munkaczy Belgien: Stevens, Courtens, Wauters Spanien: Jimenez Förenta Staterna: Sargent, Melchers, Holland: gamla Israëls Italien: Boldini Danmark: Kröyer Norge: Werenskiöld Sverige: Richard Bergh Finland: Edelfelt Ryssland: Chelmonsky Krohn skriver att medaljbesluten är definitiva.
Ledsamt att Harrison inte fick hedersmedaljen samtidigt som Sargent.
Paris 20 maj – kl. 4 på morgonen 20 maj 1889
Mår illa vid tanken på att överlåta åt Becker att rösta; kanske rösta hedersmedalj åt Bouguereau och hedersomnämnande åt Sargent och Besnard; Cazin talat om det unika tillfället, om hur Edelfelt är skyldig att inte överge sina franska kamrater och sin franska konstfostran.
Köbenhavn 18 sept. 89 18 september 1889
Krohn berättat om Paris: Edelfelts hedersmedalj inte alls kritiserad av konstnärerna; Krohn är frapperad av att en yngre generation växt Edelfelt, Kröyer, Sargent litet över huvudet.
Berlin, den 7 Oktober 1889 7 oktober 1889
Tuxen berättat om juryn i Paris: Beckers intriger; Edelfelt fått sin hedersmedalj med över 30 röster, Dagnan 36, Kröyer och Sargent 35, de flesta andra fick 25 röster; Munkaczy 21; de äldre över hela världen är rasande över medaljerna: i Danmark, Sverige, Finland; man talar om den radikala juryn, men man beskyller inte juryn för oärlighet, som C. G. Estlander gör.
Paris 4 nov. 89 4 november 1889
Edelfelt är den enda "finnen" som fått så en så hög belöning vid världutställningenp; det kommer att väcka avund; varken Dagnan eller Sargent fått hederslegionens officersgrad; om inte Kröyer har fått den, är det "för galet"; det är bättre att man frågar varför någon inte fått en belöing, än om man frågar varför någon fått en en belöning; har inte ännu träffat någpn och vet inte vad som pratas, men är inte hhelt glad: tycker att han fått för mycket.
Verldsutställningen 7 nov. 89. 7 november 1889
Dagnan tröstat Edelfelt, som varit orolig över utmärkelsen; känner sig flat över att vara den enda som fått hedersmedalj och hederslegionens officersgrad; varken Dagnan, Sargent eller Kröyer fått det; en officersgrad skulle gå till Ryssland och ett till Finland.
Paris 10 dec. sent på qvällen 10 december 1889
Orättvisor vid utdelningen av hedersbemärkelserna har nu blivit reparerade: Sargent, Harrison, Zorn, Bergh fått hederslegionen; Salmson fått hederslegionens officersgrad.
Har de bästa ansatser att "teckna med karaktär, måla sobert och enkelt", men de "gamla tagen" kommer igen så fort Edelfelt får penseln i handen; tycker att Zorn, Larsson, Bergh, Dagnan, Sargent och Friant är mera konstnärer än han själv.
Paris 21 Mars 1890 21 mars 1890
Zorn påminner om Sargent, men Sargent har mera.
Det var inte bra att så starkt låta sig påverkas av Bastien-Lepage för 10 år sedan; Bastiens konst stämde inte alls överens med Edelfelts natur; Sargent sade det ofta åt Edelfelt, men Edelfelt var "envis och enfaldig"; Edelfelt har arbetat mot sin natur åt ett håll där han inte skulle kunna gå långt; resultatet är att han är "halv", ensam och osäker; Alexandra Edelfelt har sagt att Edelfelt lyckas bäst då han arbetar fort, skulle ha behövt öva upp den här sidan precis som Sargent och Zorn för att "bli något"; är det för sent nu?; detta är inte koketteri.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Albert Wolff ville köpa mina två röda flickor i skogen, likaså Proust. Jag var hos den förre i dag och sade att taflan var såld till Leborgy vid Com. française – Oh l'animal, l'animal!! sade Wolff om Leborgý naturligtvis – qail beau tableau, comme j'aurais voulu l'avoir – jag bjöd landskap men det ville han ej ha, Magdalena var ej just något stafflistycke och han bad mig visa honom härnäst mina mindre figurtaflor. – Han sade att han tyckte min utställning vara "très bien", och jag var den bästa af skandinaverna. Kröyer är icke bra i år, snarare dålig, – jag hade ej kunnat tänka mig att den taflan var af honom och fick lof att två gånger läsa signaturen. Zorn slarfvar för mycket. Wolff sade att det var i "degoutant att så vanvårda en stor talent. C'est Sargent qui l'a perdre voyez vous, pep han. Hvad han är gräsligt ful, Wolff. Men vackra taflor har han. –
Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
Sargent är sysselsatt med en stor dekoration för biblioteket i Chicago för hvilken han får 200,000 frcs, (tvåhundrat
Petersburg onsdag. 28 april 1896
Zorn och Thaulow se också ut att ha bra saker – Sargent, Guthrie, Lavery!!!
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Skulle icke Lefflers eviga influenza ha uppehållit honom så att han nu först kommer hit den 15 maj, så skulle jag resa till London town i morgon dag. Jag har Sargent der och han har lofvat göra för mig hvad han kan, så har jag rekommendation till Phil May som för in mig i Punch. – Den otäcka förkylningen jag nu dras med, gör mig omöjlig att under de närmaste dagarna resa af, annars hade jag farit och kommit hit igen till Leffler. Det är ju en beqväm resa ifrån Gare St Lazare Kl. 11 f.m – i London kl. 6 e.m. to dinner.
Måndag 31 maj 97 31 maj 1897
alltnog sedan jag vandrat o.s.v. fortsatte jag med att vandra igen upp och ned, tog omnibus till akademin och gick in och såg på utställningen som visserligen var intressant hvad några unga, som ställa ut i Paris, beträffar, men som i sin helhet var klenare än Jag trodde. En som i studio tar sig rätt väl ut i svart och hvitt, en Herbert Draper, är ganska otäck i färgen. Sargent har en judefamilj som är bra, om än litet sockersöt. Men så fins det hors concours gubbar, d.v.s. Medlemmar af academin som ställa ut förskräckliga saker och alltid ha de bästa platserna. – Men det är ändå allting intressant att se engelsk konst, ty den har något så bildadt och kultiveradt öfver sig.
4 Juni 97 (fredag) 4 juni 1897
Några ord bara för att säga att jag nu, tack vare Sargent fått en atelier mycket god – men bara till den 16, då egaren en Hood kommer tillbaka from the Country. Emellertid skall jag i morgon fara till Surbiton och se om jag ej kan måla der. Jag tror dock det blir svårt emedan rummen äro små. – Onödiga saker lemnar jag hos min skräddare Brander, som vill locka mig att beställa massor af kläder och som lofvar evig kredit – Annars far jag ut på 3 dagar och kommer i intet fall tillbaka till samma rum här på hotellet. Ateliern är belägen vid Carlyle Mansions i Chelsea, s.w. härifrån men på denna sidan af Thames. Mycket lugnt och lummigt der.
I afton är jag på middag hos Sargents mor. Jag var så mycket hos dem (fadren, doktorn är död sedan 10 år) åren 1874 1875. Der såg jag ju Sally Austin, nu gift sedan länge och bosatt i Dresden. – Den yngre flickan Austin, som var så vacker är rubbad.
Sargent lyser som en sol här. Nu är han mycket sysselsatt sedan han blifvit R.A.
Torsdag 10 juni 1897 10 juni 1897
Jag arbetar derför sedan 3 dagar i Mr Jacomb Hood's Studio, vid Tite Street, alldeles nära Sargent och Chelsea Hospital (invalidhotellet här) Det är ej mera än 20 minuters "walk" härifrån hotellet. Der ha vi det mycket bra, godt ljus och godt rum. Mr Hood är på landet men kommit in onsdag morgon, och är porträttet ej färdigt då, har Sargent lofvat skaffa mig någon annan atelier att sluta det i. Der, i ateliern fins den hyggligaste madame eller fru som "housekeeper" och hon har t.o.m. i dag gifvit oss "luncheon" åt Mrs Gallatly, fröken Erikson fr. Åbo, (systern gift med Rosenlew) och jag mig. Jag har målat mycket flitigt – stått der 8 timmar i dag, och är derför skäligen trött.
Lördag 12 juni 97 12 juni 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.
I morgon, söndag är jag igen bjuden på frukost till Sargents mamma. Det var så väl med Gumman och mig och vi kunna båda konstatera att de 35 åren sedan vi sågo hvarandra sist icke föråldrat henne eller mig så mycket. Det är en mycket liflig och glad gammal fru – mycket förtjust i sin son naturligtvis. En syster, som nu är omkr. 40 år, också "en gammal bekant, är litet puckelryggig och mycket resonnerande, en annan, som sig mins som ett helt litet barn är nu gift och har sjelf 10 års barn.
Sargent har, med sin afmätta och kalla ton ändå mycket vänskap för sina gamla vänner. Då han såg min förtviflan öfver att ej ha någon atelier efter onsdagen (ifall något vore att ändra på porträttet) erbjöd han sin atelier (han har 2) åt mig så länge jag ville och behöfde arbeta deri. Är det icke hyggligt.
Sargent har alldeles nog nu af symbolism och Burne Jones. När man ser Burne Jones' sista tafla här i New Gallery, en tafla som betalts med 6000 pund, 150 tusen frcs – så kan man verkligen få qväljningar. Dåligt måladt och pretentiöst. En engel drar fram en pilgrim från ett törnsnår – det skall naturligtvis vara en syntes af det menskliga lifvet, men det är nu inte så förfärligt originelt påhittadt. Och så är det gråviolett och illa tecknadt, svagt. Nej då är det som ett friskt bad att gå upp på National-Gallery här och se på Velazquez och Rembrandt och Van Dyck!
London torsdag d. 17 juni 17 juni 1897
Jag målar nu mycket långt borta, i Sargents andra atelier vid Fulham Road, långt ut åt vester. Så stort är London att Mrs Gallatly ej hittade den gata der ateliern är, fastän hon i 1 1/2 timme reste omkring der i cab, och hon är ändå infödd här.
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
I morgon skall jag försöka få 1sta medaljer åt Gallén, Järnefelt och Halonen, 2dra åt Enckell – . I allmänhet uppskattade utländingarna samt Besnard och några andra från Champ de Mars Gallén – Gérôme, Bouguereau och dylika gossar tyckte naturligtvis att det var förfärligt fast de ingenting sade. En gräslig corvée för mig att Repin, som nu kommit, ingenting vet om fransk och europeisk konst och ej just förstår någon franska alls, så att jag med min eländiga ryska måste öfversätta åt honom hvart ord som säges. Folk kommer aldrig att inse hvad jag lidit för fosterlandet och arbetat tyst. Emellertid sade många i går att de voro "émus" i går då jag förklarade Gallén och Kalevala i ett poetisk språk och tillika talte om vårt land, hvad vi vilja o.d. Fourcaud konstkritikern, som ej uppfört af främmande namn andra än Sargent, Zorn, Whistler och Kroyer sade: jag skrifver ännu Gallén, der står det, savez vous pourquoi, parceque je suis toujours avez ceux qui combattent pour la liberté et la justice par l'esprit". Kalevalas mening, kampen för ljuset, Sampo, kantele som lemnats kvar till evig glädje för Finland o.d. tyckte de vara admirabelt – men 17 röster fick han bara. Menzel fick 15 så att det är ju ingen skam ändå. De äro ena reaktionära bestar der i juryn, många af fransmännen – Bouguereau t.ex.; det är ju också mindre att undra på.
London 14 april 1901 14 april 1901
Här i London vore en plats att taga såsom porträttmålare, ty Sargent kan ej hinna med alla – jag skulle ej ha något emot att en annat år slå mig ned här för någon tid, men då under vårsommaren. Vädret har varit gement alla dessa dagar, så vått, så vått, så vått och mörkt.
Sargent, som jag sökte i går var abroad, emedan han varit very ill i influenza, förklarade hans gamla concierge.